歌谱：en svar och jobbig grej(TXT吉他谱)

En sv錼 och jobbig grej (L. Winnerb鋍k, v錼en 1997)


D                          A6                            D       A6
Du har s?l鋞t att stampa s鰊der, n鋜 Du v鋖 f錿t in en fot.
D                         A6                          D       A6
Det 鋜 s?l鋞t att kasta k鋜lek d鋜 den vackert tas emot.
           Hm6                                                   A
Men det 鋜 inte lika l鋞t att vara s錶d p?n錸 som inte g錼 att n?
D                             A6                            D      A6
Det 鋜 snart en vecka sen Du ringde, s?jag b鰎jar nog f鰎st?




Du kan s?vackert s鋞ta ord till alltihop n鋜 vi 鋜 tv?
Du har ett s鋞t att bara gl鰉ma, n鋜 problemen tr鋘ger p?
Ett s鋞t att g鰉ma mig f鰎 stormen, n鋜 Du vill och n鋜 Du kan.

Ett s鋞t att gl鰉ma mig i regnet; som om "lilla jag" f鰎svann.


D7                       G             C             D
Du har s?sv錼t att s鋑a om jag ens betyder n錿 f鰎 Dig.
     Ddimm       F#m
Jag r鋍ker inte fram.
 G               A            Hm
Men, Du har s?sv錼t att vara ensam,
                       A
s?Du g錼 till "lilla mig".
        G                         A                              D     A6
Men en dag f鰎svinner jag ur Dina 鰃on, som en sv錼 och jobbig grej.




Jag kan k鋘na mig bekv鋗 i Dina 鰃on, n鋜 Du ler.
Men Du kan s鋑a n錿 s?beskt att allt blir kaos och uppochner.
Jag tror inte Du f鰎st錼 allt som Du s鋑er om det vackra i mis鋜.
Du har f錿t sol i Dina 鰃on och har aldrig varit d鋜.


Det vankas h鰏t och Du f錼 ofelbart n錿 underligt i Din blick.
Det 鋜 s?l鋞t att genomsk錮a Dina spel och Dina trick.
Nu faller m鰎kret 鰒er stan, och Du g錼 runt och sparkar l鰒;
som att vinka 錿 en blind och som att skrika 錿 en d鰒.


Jag har s?sv錼t att veta om jag ens betyder n錿 f鰎 Dig.
Du spelar n錿 slags spel.
Och det kan s?l鋞t bli mitt fel
n鋜 Du ser p?"lilla mig".
Och en dag f鰎svinner jag ur Dina 鰃on, som en sv錼 och jobbig grej.


Du 鋖skar bara r鰐t, och leker vacker romantik.
Det 鋜 s?l鋞t att haka p? det 鋜 s錸 lockande mystik.
Men en dag 鋜 allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har s?sv錼t att balansera mellan trygghet och panik.


Det g錼 ett hj鋜tligt litet tag, sen tillh鰎 jag ett slag f鰎 sig;
ett slag till intet d鰉t.
Ja, snart 鋜 allt i tystnad bortgl鰉t.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag f鰎svinner jag ur Dina 鰃on, som en sv錼 och jobbig grej.


         G                            A